Brytning av kopparkis i området startade på 1550-talet då Lejagruvan, som ligger strax söder om reservatet, öppnades. Brytningen pågick sedan under korta perioder fram till 1919. I området finns ett stort ökenartat sligfält med grönskimrande kalk- och kopparhaltig sand. Sligen är en finkornig restprodukt efter bearbetningen av kopparmalm. I området finns också ruiner efter byggnader och gruvhål som utgör tydliga spår från den tidigare gruvhanteringen.

Reservatet bildades 1973 för att skydda och genom aktiva åtgärder bevara växtplatserna för ett stort antal kalkgynnade och i övrigt intressanta växtarter.

Berggrunden i området innehåller bland annat kopparkis och kalksten. Den kalkhaltiga marken har gynnat en mycket rik flora och här växer flera olika orkidéer.
I kärrmarkerna växer bl a nyckelblomster, tvåblad, vitpyrola, brudsporre, gräsull och kärrspira. Rikligast av alla orkidéer förekommer kärrknipproten, som här har en av sina rikaste platser i länet. I den omkringliggande skogsmarken växer skogsknipprot och purpurknipprot. Här finns även underviol, sommarfibbla, tibast, klotpyrola och blåsippa.

Naturstig
Inom Lejakärret finns en ca 1 km lång markerad stig som du kan följa. För att skydda känsliga växter, särskilt vissa orkidéer, är det viktigt att du inte går utanför de spänger som finns i kärrområdena.