| Malingsbo | |
|
|
|
| Kloten | |
| Björsjö | |
| Baggådalen | |
| Grimsö | |
| Gärdsjöbo | |
| Hagge | |
| Lumsån | |
| Löa | |
| Morskoga | |
| Nyfors | |
| Ramsberg | |
| Resta | |
| Riddarhyttan | |
| Snöån | |
| Tolvsbo | |
Morskoga förr och nu
Gästgiveriet och skjutsverksamheten vid Morskoga Krog upphörde cirka
1865. Fram till dess skrevs
liggare över besökarna och antalet skjutsar, en lig-
gare som kontrollerades av fjärdingsmännen varje kvartal! Morskoga
var vägknut för transsporter mel-
lan Falun och Arboga vid Mälaren. I 1649 års Krögar- och Gästgivareförordning
reglerades skyldigheten för gästgiverierna att stå för
skjutshållning. Det var bara skjutsställena som hade brännvinstillstånd
och de utgjorde också samlingsplats vid myndighetsförrätt-
ningar, som t ex utskrivningar till krigstjänst. Respass över sockengränser
fick man hos kyrkan eller fjär-
dingsmännen. För hela Örebro län var kostnaderna 1844
för skjutshållningen på landsbygden nästan lika stor
som samtliga kostnader för väghållning, 43.700 riksdaler respektive
49.200.
Så sent som 1869 byggdes den nya väg från Riddar-
hyttan mot Ramsbergshållet som kom att kallas Dalvägen,
men idag heter riksväg 68. Vid vägdel-ningen några år
efter bygget hävdades att den var för smal att vara häradsväg.
Normalt var dessa 20 fot breda, men vägen till Hägernäs var
bara 16 fot. Dock medgavs undantaget, eftersom den ansågs va-
ra avsedd för begagnande av en större allmänhet.
1916 byggdes vägen till Aspa för vidare färd mot Lindesberg,
dessförinnan gick vägen till staden via Grönbo.
Kolfororna som transporterat kol från milorna har
varit en vanlig syn i hela Bergslagen ända fram till
1957 då sista transporten gick. En mila kunde ge cir-
ka 80 m³ kol, transporten kunde ta cirka 4 m³, det
blev således upp emot 20 transporter per mila. Fram
till 1939 kördes kolet till Gusselhyttan, nordost om
Lindesberg, därefter i huvudsak ner till Näverkärret
för lastning på tågen mot Avesta, eller via lands-
vägen till Lienshyttan i Riddarhyttan.
I Morskoga startade 1955 traditionen med en skörde-krona av de fyra sädesslagen
korn, vete, råg och havre.

Det var tyska jordbrukspraktikanter som vid höstens skördekaffe
överraskade värdfolket med att binda en krona på samma sätt
som man lärt sig hemma. Sedan dess har det, vid Tacksägelse-
gudstjänsten i Ramsbergs kyrka, årligen burits fram en ny krona
som sedan fått pryda sin plats i
församlingsgården.
Med femton minuters bilfärd kommer man till Lindesberg och byn bebos
idag i huvudsak av dem som vill bo på landet men ha nära
till stan.