| Malingsbo | |
|
|
|
| Kloten | |
| Björsjö | |
| Baggådalen | |
| Grimsö | |
| Gärdsjöbo | |
| Hagge | |
| Lumsån | |
| Löa | |
| Morskoga | |
| Nyfors | |
| Ramsberg | |
| Resta | |
| Riddarhyttan | |
| Snöån | |
| Tolvsbo | |
Kloten förr och nu
Kloten ligger på en skogbevuxen höjdplatå. Området
befolkades på 15-1600-talet, mest av sk svedjefinnar eller skogsfinnar,
d v s invandrare från Finland (som på den tiden var
en del av Sverige). De fick några års skatte-befrielse om de bosatte
sig i obebyggda trakter. Man livnärde sig genom att bränna ned skog
och odla råg på svedjorna, därav namnet. Bebyggelsen i området
bestod, i och med detta, från början mest av s k rökstugor.
En rökstuga saknar skorsten och röken från den stora eld-staden
mitt i rummet släpps, via en trätrumma ut genom ett hål i
taket. De skogsfinska spåren lever kvar i namngivning av platser, till
exempel den lilla tjärnen Paskalampi öster om Kloten, utmed Treöresvägen
till Gammelbo.
I Kloten byggdes en smedja och en masugn på 1600-talet. Området
lämpade sig egentligen inte så väl för järnhantering
eftersom det var svårtillgängligt och saknade egen järnmalm.
Vägarna gick i dalgångarna utanför området så
att både råvaror och det färdiga stångjärnet fick
fraktas långa omvägar.
Kloten blev så småningom i stället en plats för förädling
av trä, en ångsåg byggdes på den plats där nu
Fritidsbyn ligger. Man satsade på att bygga en egen järnväg
som stod färdig 1877. 1934 gick sista tåget på Klotenbanan
och fem år senare lades sågen ned.
Kungens älgjakt i området har pågått över hundra
år, men reglerades inte förrän Domän-verket vid förra
sekelskiftet köpte skogen.
Skogsmästarskola etablerades i Klotens stationshus i samband med Domänverkets
köp av marken. Deras spår i markerna är synliga än idag
i form av lärkträd, silvergranar och bokar. I första backen
på Treöresvägen kan man stanna till vid kraftledningen och
beskåda en grupp av balsamgranar på södra sidan om vägen,
cirka 200 meter upp utmed ledningen.
