| Malingsbo | |
|
|
|
| Kloten | |
| Björsjö | |
| Baggådalen | |
| Grimsö | |
| Gärdsjöbo | |
| Hagge | |
| Lumsån | |
| Löa | |
| Morskoga | |
| Nyfors | |
| Ramsberg | |
| Resta | |
| Riddarhyttan | |
| Snöån | |
| Tolvsbo | |
Nyfors förr och nu
Här uppe i landskapets höglägen kom bosättningen
sent. De första odlingarna anses ha tillkommit kring Söndagssjön.
En boskapslängd från 1620 nämner en skattlagd finne. Med nyodlarnas
rätt till sex skatte-fria år innebär det att nyodlingen skett
ungefär 1614. Till de tidiga bosättningarna hör även området
kring Bredsjön. Där verkade bl a den namnkunnige finnättlingen
Clemet Danielsson. Tillsammans med några andra finnbönder byggde
han hyttan i Bred-sjö.
Tiden från 1673 till första blåsningen 1677 var fylld av
dramatik. Det var en tid av stark utbyggnad av Bergslagens hyttor och smedjor.
Sedan några år tillbaka hade rustmästaren David Kohl från
Vira bruk i Västmanland sökt tillstånd för stål-
och klingsmide i Nyfors. Invändningarna mot denna etablering var många.
Det talades till och med om virkesbrist som skulle uppstå
om alla utbyggnader kom till stånd. David Kohl hade nämligen tillsammans
med Christoffer Geijer, bergmästare i Lindes och Rams-bergs Bergslag,
planerat att bygga en hytta i Nyfors. Det kom naturligtvis alldeles på
tvärs med de planer finnbönderna i Bredsjö hade. Slutet på
dessa tvister blev att bönderna fick koncession för masugn i Bredsjö.
I Nyfors blev David Kohls ansökan att få bygga smedja småningom
överförd på Marcus Cronström, ägare till det starkt
expansiva Malingsbo Bruk. År 1680 kunde smedjan tas i bruk.
Samma år fick Malingsbo Bruk tillstånd att uppföra en hytta
i Kloten. Med Långvattnet och Stora Kors-lången som förbindelseled
fick bygden således en kraftfull kombination av hyttor och smedjor.
Tackjärn från Kloten och Bredsjö fraktades med båt till
Nyfors där tillverkningen av stångjärn snart kom upp i nivå
med smidet i Malingsbo.
Nyfors smedja var i drift till 1899. Smedjan tillhörde då Klotens
AB som detta år övergick i statlig ägo. Med Domänverkets
inriktning på skogsbruk och träindustri avvecklades flertalet hyttor
och smedjor.
En intressant beskrivning av Nyfors utveckling under tidigt 1900-tal ges av
folkskolläraren Einar Anders-son i en liten skrift Nyfors min hembygd.
Han skildrar livet i byn, beskriver husen och männi-skorna. Bland annat
berättar han om Bagarstugan mitt i byn: Den var gemensam för
alla hushållen i byn. Det fanns inga inbyggda bakugnar i köken,
så storbaken fick göras i bagarstugan. I min tidiga barndom bakades
allt spisbröd i denna bagarstuga. De gräddade kakorna hängdes
upp på spett i taket för att torka. Några kakor gjordes särskilt
tjocka, gräddades och åts färska. Det smakade ljuvligt gott,
särskilt med nykärnat smör.

Det var sed i byn att varje familj fick en färsk
brödkaka. Under de stora bakperioderna höst och vår kunde
man få flera bakbullar i veckan. Varje gång de rykte ur skorstenen
var man glad för då fick man säkert en bakbulle till kvällen.
På liknande sätt berättar han om allt övrigt som fanns
i byn; skola, affär, lönekontor mm.
Dagens Nyfors har kvar mycket av denna äldre atmosfär. Här
finns till och med en lanthandel som håller ett bra sortiment av dagligvaror,
hyr ut ka-noter och säljer fiskekort. I byn finns även ett lantbruk
samt en antikhandel.
Även om Nyfors är en lugn plats vintertid så kan här
vara nog så livligt sommartid. Här passerar vand-ringsleder och
kanotleder och i närheten finns flera lägergårdar. Det finns
även möjlighet att ta en ridtur eller en tur med häst och vagn!
Det går lätt att hålla med Bertil Perrolf, som kallar Nyfors
för Lilla himmelrik.
Järnmagasinet.